-

snart

Så liten och skör
så känner jag mig
då jag ska sova
utan dig,
Tyst är huset
utan ett ljud
Så tyst att det knottrar sig
på min hud,
Rädslan den kryper
ini mitt bröst,
Jag är oförmögen
att känna tröst,
Det är inte alls mörkret
som skrämmer mig,
Utan att vara
utan dig,
Bortskämd och
så van är jag
vid att höra
andetag,
Att tystnaden
som sänker sig,
Inte alls
kan söva mig.
Istället vaggas
jag till ro,
Av mitt hjärtas
starka tro,
Att nästa natt
då kommer jag
Att somna till
dina andetag.

2009-07-27 @ 02:34:44 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback